Oktober 2017
Minnen som poppar upp.
Som liten ritade jag under en period mycket. Kommer ihåg att jag och min bästa kompis, Angela Larsson, lånade böcker med hästar på biblioteket. Sen satt vi i bersån och tecknade av. Inga teckningar finns kvar men min minnesbild är att vi var väldigt nöjda. Jag skickade några av mina teckningar till farbror Harry som utvandrat till New York. Honom träffade jag bara en gång, 1956 , då jag var 7 år. Det var det år Angela och jag blev vänner så det var förmodligen åren efter det.
Angela var tre år äldre än jag, hon var en kompis full av fantasi, som berättade och troligen skrev ner de mest fantastiska berättelser. Hon och jag var också med i en grupp som spelade teater under ledning av Willie Tappert. Vi uppträdde på Folkets hus i Halmstad, "Livat på lovet" tror jag det hette. Vi åkte också på turné både till Laholm och Slöinge. En gång var jag en indian som läspade och nästan välte mikrofonen med en pilbåge som min bror Maths hade haft med sig från sina resor till sjöss ( han gick i land före 20 års ålder). En annan gång var jag fru Trapatizki med röd peruk och mammas gröna sammetsklänning med rutmönster.
Vid 13 års ålder tog den kritiska hjärnhalvan över och både tecknade och teaterspel upphörde.